Vad är grundläggande värden?

När vi beskriver kristdemokratisk politisk filosofi är det lätt att fokus hamnar för tidigt på principerna om subsidiaritet, solidaritet och förvaltarskap. Den etiska grunden med människosyn och grundläggande värden behöver förklaras först. Förhållandet att de senare kommer före de ideologiska priciperna visas av det faktum att de inte harmonierar med vilken människosyn och etik som helst. Man behöver helt enkelt ha en viss etik och en viss människosyn samt erkänna vissa grundläggande värden, för att kunna motivera solidaritet, subsidiaritet och förvaltarskap. Denna logiska ordning kan naturligtvis för stunden väljas bort, när partiets politiska filosofi ska förklaras för till exempel en väljare, men då av pedagogiska skäl.

Men vad är då grundläggande värden? Att de är grundläggande innebär att de är allmänna. De är gemensamma för alla människor oavsett kultur, kön eller tid. De är universella värden. Men hur vet vi vilka de är? Ja, ett första steg är att spåra en människas djupaste motiv till en handling. ”Varför gör/gjorde du så?” Fortsätter vi att fråga så kommer vi till slut till orsaker, som vi vanligtvis accepterar utan att ställa fler frågor. Om någon arbetar för att spara pengar till medicin för någon sjuk anhörig, accepterar vi att den sjukes hälsa är den yttersta orsaken. Om någon anstränger sig för att visa sin äkta hälft uppskattning, accepterar vi att kärlek är den yttersta orsaken. Men vi har inte alltid ”goda” motiv. Låt mig förtydliga med en följande liknelse:

Kristdemokraternas kanslier i riksdag, landsting och kommuner har genom åren anställt en lång rad välutbildade politiska sekreterare och sakkunniga. Låt mig beskriva två fingerade. En ung kvinna och en ung man. Båda kommer tidigt på morgonen, först av alla och går sist på kvällarna från kansliet. De går in helt och fullt för sitt arbete. Såväl ideologi som sakpolitik läser de på och de tar på sig allt fler uppgifter. Artikelutkast, tal, arrangemang, möten med väljare och media, allt levereras till ledamöters och kanslichefens stora belåtenhet. De visar dessutom prov på ett gott kamratskap och ställer till synes oegennyttigt upp för andra genom att dela med sig av kunskaper utan att de själva får något för det mer än beröm och månadslön.

Vid ett tillfälle frågar en nyfiken kanslichef vad det är som driver dem. Den unge mannen svarar kort att han vill nå framgång. Kanslichefen blir lite förvånad, men frågar välvilligt hur han egentligen ser på sitt arbete. Tjänstemannen erkänner då att han egentligen är beredd att arbeta på vilket kansli som helst, åtminstone inom Alliansen, bara lönen är tillräckligt hög. Kanslichefen undrar då hur han ser på partiernas olika ideologier och om han sparar till något särskilt, men situationen blir allt mer besvärlig när den politiske sekreteraren till slut erkänner att han inte bryr sig om ideologier och inte sparar till något alls. Han vill bara komma högre i sin kärriär och tjäna mer pengar.

Den unga kvinnan däremot svarar att hennes drivkraft är att förändra samhället till det bättre. Hon menar att välfärd måste omfatta alla människor, och nu är hon så glad över att få arbeta i ett parti som har det gemensamma goda som yttersta mål. Hennes stora engagemang förklarar hon med den solidaritet hon känner med människor i Sverige och i övriga världen. Alla människor har ju ett absolut och okränkbart värde, hävdar hon. Den lön hon får spelar egentligen inte så stor roll. Kanslichefen, naturligtvis rörd, fängslas av den unga kvinnans idealitet, men hennes kollega förstår han sig inte på.

Den unge mannens drivkraft är karriär och pengar, och eftersom han inte har något mål med dessa medel är hans agerande irrationellt. Det är så avvikande att den rådige kanslichefen börjar bekymra sig över honom och hans inställning till livet. Pengar får ju sitt värde först när det växlas till någonting annat. Den kvinnlige anställde visar däremot prov på en integrerad personlighet. Såväl arbete som lön är medel för henne att förverkliga grundläggande värden.

I etisk litteratur är det inte ovanligt med argumentation för allmänt giltiga värden. Där förs fram liv (inbegripet människovärde), hälsa, sanning, frihet, kunskap, kärlek och glädje. De behöver inte vara medel för någonting annat utan de betraktas som värden i sig och motiverar till handling. (Deras inbördes förhållanden och vad man gör om de hamnar i ”konflikt” med varandra, är ett ämne för en annan gång.) På andra språk kan dessa ’grundläggande värden’ eller ’universella värden’ kallas för ’basic values’, ’basic human goods’, ’Grundwerte’, ’ eller ’rechtsverbindliche Werte und Normen’. Orsaken till att de motiverar direkt till handling är att de är oskiljbara från det som är specifikt mänskligt. De är bokstavligen väsentliga för människan. De är ett med människans natur och våra handlingar och enligt kristdemokratisk politisk filosofi ska alla politiska beslut ska vara i harmoni med dem.

Per Landgren

Styrelseledamot i Idéinstitutet Civitas

Publicerad i Kristdemokraten.

Publicerad i På djupet Taggar: