Konservativt eller socialliberalt? Värdekonservativt eller socialkonservativt? Eller bara kristdemokratiskt? Epiteten haglar just nu om Kristdemokraterna som parti och om olika personer i partiet.
Vad betyder då dessa begrepp? Först får vi konstatera att de ofta betyder olika saker för olika människor. Vi lägger olika tyngdpunkter och tolkningar i alla dessa ideologiska begrepp.
Ett annat misstag vi gör är att tolka dessa begrepp utifrån de partier vi har i svensk politik, och glömmer att liberal i den offentliga debatten i USA är något annat än i Tyskland, för att inte säga i Sverige. Och att medan liberal är ett skällsord i USA så tävlar de flesta partier i vårt land om vem som är mest liberal.
Kristdemokraterna har genom sitt principprogram hävdat att kristdemokratin är egen idéströmning. Eftersom denna idéströmning inte är så etablerad i Sverige vill gärna skolornas läroböcker och de politiska journalisterna översätta kristdemokratin till (social)liberalism eller oftast (social- och/eller värde)konservatism. Och det finns drag som sammanfaller. Men också sådant som inte gör det.
Låt oss bena lite i främst konservatism och kristdemokrati.
Konservatism
Ordet konservativ kommer från engelskans conserve, vilket betyder bevara. Edmund Burke, som räknas bland de främsta inom konservatismen, kom 1790 ut med boken ”Reflections on the Revolution in France. Han såg revolutionen som ett skräckexempel, på hur den bröt med det gamla och krossade de värderingar samhället var grundat på.
Den viktigaste enheten i samhället är nationen eller staten. Man ser staten/nationen som en organism, en kropp, som vuxit fram genom historien.
Konservatismen har en pessimistisk syn på människan och hennes förnuft. Att efter en revolution konstruera en god stat efter mänskligt förnuft är omöjligt. I likhet med en kropp, har staten olika delar. De olika delarna har olika uppgifter och så bör det vara. I den goda staten samverkar dessa delar till det bästa. Jämlikhet är ingenting man strävar efter. Inom socialkonservatismen betonar man dock vikten av att alla delar har det bra för att samhällskroppen/staten skall fungera väl. Om vissa delar av samhällskroppen far illa uppstår spänningar som riskerar att leda till revolution.
Konservatismen sammanfattas ibland i den s.k. konservativa treenigheten: Kronan står för staten, den historiska kontinuiteten och historiskt kanske även ståndssamhället. Korset står för kyrkan och de traditionella värden som staten bör vila på. Inom konservatismen finns också föreställningen om nationen som skapad av Gud. Svärdet står för försvaret av staten, visar också på konservatismens nationalism.
Utifrån den här historiska kontexten finns moderna tolkningar och olika riktningar, liksom det finns kring alla idéströmningar. Men de historiska rötterna säger ända något viktigt om varje idéströmnings karaktär.
Skillnader
Kristdemokratin och konservatismen ogillar båda radikala och snabba samhällsförändringar utan vill se samhällen utvecklas organiskt. Historien har dock visat att kristdemokratin är mer reforminriktad än konservatismen, det gäller särskilt på det sociala området. Konservatismen får lätt en slagsida att acceptera sociala och ekonomiska skillnader i ett samhälle som naturgivna och blir därmed mindre reformerande. I principprogrammet står det: ”För kristdemokraterna som politisk rörelse leder ofullkomlighetstanken och avståndstagandet från alla former av utopier till en öppenhet för debatt och kritik om möjligheterna att förverkliga de politiska idealen. Denna prövande attityd innebär att kristdemokratin är en samhällskritisk och reformerande kraft och intar en öppen hållning för samarbete med olika demokratiska och politiska rörelser.”
På medicinskt-etiska området när det gäller familje- och kulturområdet blir likheterna större. Därför använder även många kristdemokrater epitet värde- eller kulturkonservativ om sig själv.
Medan konservatismen av tradition är en stark värnare av nationen är kristdemokratin mer internationalistisk till sin karaktär. Kampen för människovärdet är oberoende av nationsgränser och alla människor på jorden är bröder och systrar. Kristdemokratin blir därmed också anhängare av en aktiv utrikes-, bistånds- och handelspolitik. Den konservative blir mer inåtvänd.
Liberalen och socialisten ser konflikten mellan individen och staten, och att politiken handlar om avvägningen mellan dessa storheter. Medan liberalen tror på den enskilde individens frihet ser socialisten staten/kommunen som viktiga aktörer som måste få mer makt. Kristdemokraterna ser också den enskilde människan, men inser också att hon är en gemenskapsvarelse som behöver familj, släktsammanhang, föreningar, trossamfund för att både utvecklas som personlighet och som motvikt mot en alltför stark stat. När liberalen ser staten som något ont ser kristdemokraten den som viktig, men att den ska spela rätt roll. Här finns också likheter mellan konservatism och kristdemokrati, men konservatismen är kanske mer pessimistisk om människans förmåga att skapa det goda samhället och ser statens auktoritet som viktigare.
Kristdemokratin betonar solidaritetstanken. Den kan definieras som den medmänsklighet och kärlek, som utgår från den gyllene regeln – allt vad du vill att människor ska göra mot dig ska du också göra mot dem. Denna solidaritet sträcker sig bortom de naturliga gemenskaperna. Det är en strävan efter social rättvisa, det vill säga en ambition att utjämna strukturella orättvisor och skapa en rättvis fördelning av samhällets goda. Alla räknas och omfattas av samhällsgemenskapen.
Inom kriminalpolitiken är likheten tydlig mellan den konservative och kristdemokraten när det gäller betoningen av det personliga ansvaret och att brottsoffrets situation måste uppmärksammas mer, liksom att straff ska stå i proportion till det brott som begåtts. Att skylla sitt handlade på strukturella orättvisor är inget som bejakas. Men kristdemokratin har en dimension till i ofullkomlighetstanken. Människan lever i ett spänningsfält mellan ont och gott. Tanken om människans ofullkomlighet pekar därför på något typiskt mänskligt. Alla människor begår misstag. Ibland väljer vi till och med att göra det vi vet är orätt. Det fråntar inte det personliga ansvaret. Men det gör att vi alla, efter avtjänat straff, har rätt till en ny chans i livet. Och här ser också kristdemokraten det offentliga som en viktigare aktör för att ge människor en ny chans än den konservative.
I människans ofullkomlighet ligger också en stor potential. Hon kan välja det goda och hon kan välja att utveckla och förvalta sina gåvor. I denna valmöjlighet ligger det oanade drivkrafter att förändra människors villkor i positiv riktning bort från fattigdom, sjukdom och okunnighet.
Avslutning
Detta är ett försök att definiera likheter och skillnader mellan kristdemokrati och konservatism. Ofullkomligt, givetvis. Konservatism är också ett begrepp som kan kombineras med kristdemokratin, om det tolkas på ett visst sätt, och svårligen om det tolkas på annat sätt. Det viktiga är dock inte vilka ideologiska begrepp var och en använder utan vad man menar sakpolitiskt. Jag personligen skulle aldrig definiera mig som något annat än kristdemokrat. Men en del gör det, och är lika goda kristdemokrater.
Stefan Attefall
Styrelseledamot Civitas
Publicerad under vinjetten På djupet i tidningen Kristdemokraten